Avel

Här tar vi upp det mest grundläggande man måste veta innan man bestämmer sig för att avla på degus. Ansvarsfulla uppfödare besitter alla den kunskap som krävs för att kunna driva en sund avel som gynnar arten. Man för stamtavla och sjukdomshistoria på alla sina djur, erbjuder ett för arten lämpligt och näringsrikt foder samt har alltid en eller fler reservburar till godo ifall att man inte får alla ungar sålda.

 

Allmänt

Honan blir könsmogen mellan 3-12 månaders ålder medan hanen kan bli könsmogen redan vid 10 veckor. Vanligast är dock att han blir det runt 6 månaders ålder. Djuren är dock inte avelsmogna förrän de är ett år gamla och har en vikt på minst 200 gram.

Efter att man satt ihop honan och hanen kan det ta upp till ett år innan de parar sig men det kan även gå väldigt fort. Honan brunstar var 30:e dag och går dräktig i 90 dagrar. Efter att hon fött är det viktigt att man flyttar på hanen så att hon inte riskerar att bli parad igen. Honan föder mellan 1-10 ungar. Under födseln är det viktigt att man inte stör henne men man bör hålla lite koll så att allting går som det ska. En födsel ska inte ta mer än 45 minuter. Till skillnad från de flesta andra gnagare så föds deguns ungar fullt utvecklade med päls och öppna ögon och börjar utforska buren nästan direkt. Huvudet är stort i förhållande till kroppen men blir mer proportionerligt med tiden. Handskas alltid varsamt med en dräktig eller digivande hona.

Efter att födseln ägt rum är det bra om man tar ut sandbadet så att honan inte får in sand i underlivet. Badet kan ställas in igen efter ungefär en vecka. Tänk även på att hyllorna i buren ska ha låg fallhöjd så att ungarna inte kan skada sig. Ungar av färgen agouti ska stanna med mamman i 6 veckor medan ungar av andra färger, som växer lite långsammare, bör stanna i 8 veckor.

Foto: Emelie Engwall

 

Burmått dräktig hona/hona med kull

När man avlar är det andra burmått som gäller än de vanliga måtten för sällskapsdegus. Tänk på att du räknar bottenarean för att räkna ut om buren är laglig, det vill säga djupet x bredden.

Minsta lagliga yta per hona med kull (m²) Minsta lagliga mått, kortaste sidan (cm) Minsta lagliga mått, höjd (cm)
0,2 40 40
 I buren ska det finnas ett hus som är tillräckligt stort nog att föda i. Honan brukar vilja ha huset på burbotten vilket är att rekommendera eftersom ungarna genast vill utforska buren. I huset ska det finnas bomaterial, till exempel toalettpapper, undvik bovadd då dem kan fastna i det! Det ska även finnas hyllor med låg fallhöjd så ungarna inte kan skada sig.

Husmått

Minsta längd (cm) Minsta bredd (cm) Minsta höjd (cm)
20 15 13

Könsbestämning 

Att könsbestämma degus är lätt för ett vant öga. Honan har ett betydligt kortare avstånd mellan anus och könsöppning än vad hanen har. På unghonor som ej fått någon kull ser man anus precis bakom könet, medan man på en hona som fått en eller flera kullar ser ett extra tydligt hål mellan kön och anus där ungarna kommit ut.

 

Unghonor:

 Foto: Melissa Denahy

 

 

Vuxna hanar:


Foto: Melissa Denahy

 

 

Allmänna tips & råd

Tips och råd är alltid bra att få när man planerar att avla. Det första man bör tänka igenom är “Varför vill jag avla?”. Här följer frågor som är bra att svara på Innan man bestämmer sig för att ta en kull.

  • Varför vill jag avla?
  • Vad kan föräldrarna bidra med till aveln?
  • Vad vet jag om släkten på föräldrarnas sidor?
  • Finns några sjukdomar/defekter i släkten?
  • Finns efterfrågan om ungar?
  • Har jag tillräckligt med kunskap om arten, färger och genetik?
  • Vad är mitt mål med aveln?
  • Har jag plats för antalet lagliga burar som behövs?
  • Kan jag behålla alla ungar om ingen blir såld?
  • Har jag råd?

Dessa frågor är bara några i mängden man bör ställa sig själv innan man väljer att avla. Tänk även på att “bara ta en kull” även det är att avla. Saker går inte alltid som man planerat och det gäller att alltid vara förberedd på saker som kan hända under vägen. Här följer några scenarion som kan ske.

  • Komplikationer kan tillkomma under förlossningen, en unge kan exempelvis fastna och behöver då hjälpas ut. I värsta fall behöver veterinär uppsökas akut för hjälp eller eventuellt kejsarsnitt.
  • Honan får fler ungar än man tänkt sig och tillräckligt med burar finns inte. Då måste det köpas in nya burar som följer jordbruksverkets mått på lagliga burar för degus.
  • Det tar plats att ha flertalet burar i hemmet. Det ska finnas en bur för mamma och ungar som är laglig för en hona i avel, en bur till hanen samt en eller två burar till ungarna när det är dags att separera könen.
  • Ibland blir inte alla ungar sålda direkt och då bör man ha plats, tid och råd att ha kvar dessa tills ett bra hem dyker upp.

 

Att lämplighetsbestämma djur för avel

En bra uppfödare kollar grundligt på sina djur innan de sätts i avel. Djur med sjukdomar och defekter i tidigare led bör inte gå i avel då risken finns att dessa förs vidare. Föräldrarna ska ha ett bra temperament och ett gott psyke. De bör vara av ungefär samma storlek. Färgerna ska vara fina och de ska ha det typiska deguutseendet. Stamtavlor bör finnas för att inavel ska kunna uteslutas.

En degu köpt i djuraffär vet man oftast ingen om, varken om djuret i sig eller släkten bakom. Det innebär att man aldrig kan utesluta att föräldrarna är släkt och inte heller veta om genetiskt medförbara sjukdomar och defekter finns bakåt i släkten. Man har därför ingen möjlighet att veta om djuret är friskt nog att gå i avel. Med anledning av detta rekommenderas det inte att man avlar på degus från djuraffärer, även om djuret har ett fint temperament man skulle vilja föra vidare. Detta gäller även djur köpta från privatpersoner som ej har koll på linjerna.

 

Köpa degu

Vill man köpa degus är det att föredra att kontakta en uppfödare. En uppfödare värnar om arten och främjar aveln och du får veta information om djuret, släkten bakom och får information om hur du bäst tar hand om arten. En uppfödare erbjuder oftast också att ta tillbaka degun om det skulle uppstå problem eller annat.

 

När det inte går som man tänkt sig

Ibland går det helt enkelt inte alls som man tänkt sig och i avel kan man aldrig tänka att inget kommer hända mig, för det kan det. Här berättar Johanna Hornstrand på Midgårds uppfödning hur det gick med hennes första kull! Texten är skriven 20120812.

Degun Mayas första tid!
Det var i maj förra året som jag ivrigt väntade på att min deguhona Maja äntligen skulle få sin första kull. Jag hade köpt hem henne från Åland när jag var där på besök och nu hade hon bott hemma hos oss nästan ett år innan hon fick flytta ihop med min hane. Jag ville vara säker på att hon inte var för ung eller för liten kroppsligt innan hon sattes i avel. För att vara ett djur som inte har hanterats mycket av människor, så var hon mysig och min pappa fick alltid klia henne när hon satt i buren. Jag tror att han var en favorit i familjen, då han alltid bjöd på godis. Men i alla fall så blev hon dräktig till våren och hon blev riktigt stor. Hon började få svårt att röra sig i buren så vi fick sätta upp extra plankor så hon inte ramlade omkring med all extravikt.

I mitten av maj när jag kom hem så tyckte jag att Maja betedde sig konstigt, så bestämde mig för att kolla lite närmre på henne. Till min förskräckelse så hängde det ut en unge som hon inte lyckades få ut helt, så jag bestämde mig för att hjälpa henne att få ut den lilla. Jag kan inte påstå att det var roligt, men det behövdes och tyvärr var ungen redan död. Eftersom jag hoppades på att hon skulle kunna födda resten själv så lät jag henne vara i buren. Dagen efter när jag kollade till henne så såg jag att det hängde ut en svans, alltså kunde hon inte få ur sig resterande ungar heller. Det blev direkt att ringa veterinären och nu i efterhand vet jag att jag redan borde ha gjort det dagen innan.

Så den 20:e maj 2011 åkte vi akut in med Maja till veterinärkliniken i Upplands Väsby. Detta var en fredag och de skulle i princip stänga för dagen. Tyvärr hade de ingen speciallist på just smådjur, men de var villiga att göra kejsarsnitt om vi ville det, vilket vi självklart ville. Visst kostade det mycket, men det är det värt när man håller på att mista en kär familjemedlem. Innan operationen gjordes det ett ultraljud för att se om någon unge möjligen levde, men det var nästan omöjligt att se och just då brydde vi oss mest över hur det skulle gå.

Vi satt i en tid som kändes som en evighet och tillslut fick vi besked om att Maja nu var vaken, att det var en överlevande unge och att de hade hittat 6st döda i magen på henne, vilket innebar att hon skulle ha fött 8st om allt hade skett utan problem. Jag bestämde att vi skulle köpa lite kattmjölksersättning ifall de skulle behövas. Dock visste vi ju ingenting om hur mycket det skulle behövas om det skulle bli så. Denna helg var det planerat att vi skulle fira min 20års dag uppe vid vårt landsställe, så när vi hade ordnat och packat allt tog vi med Maja plus hennes unge. Hela färden låg de på en värmedyna och jag hade full koll ifall ungen fick någon mat och så att Maja kanske skulle bli lite mindre ”groggy”.

Till min besvikelse blev jag väckt på min födelsedag (21maj) av min pappa som var helt förstörd. Han hade vaknat klockan fem på morgonen av att ungen rent utav skrek efter sin mamma som inte överlevde natten. Troligen var det en för stor operation för henne och sen kan även ungarna varit för länge i henne. Så nu var det viktigt att snabbt se till att ungen, som var en hona, fick i sig mat. Vi gjorde i ordning mjölkersättningen och jag ordnade en pipett som jag som tur av hade fått från ett forskningslabb på min pappas förra jobb. Eftersom vi inte riktigt visste hur mycket hon behövde så prövade vi oss fram lite hur mycket hon ville ha medan vi även försökte hitta fakta om liknande händelser. Det blev ett slags tvångsmatning eftersom en pipett inte riktigt känns som en ”spene”. Det vi fick fram via internet om handmatade ungar var mest att man inte borde föröka, då de inte brukar lyckas. Men vi var bestämda och tog lite hjälp av en marsvinssida tillslut.

Den lilla tjejen överlevde, mot alla odds. Snart började vi mata henne genom en spruta istället och efter ett tag blev det mest min pappa som fick ta hand om henne, eftersom jag fortfarande hade skola att sköta. Pappa tog tillslut ledigt från jobbet för att den lilla tösen behövde mat nästan en gång i timmen. Även under natten så hon fick sova på pappas mage i sängen och i soffan. Hon var faktiskt riktigt duktig, som gärna sov på magen eller i knävecket, men det kändes väldigt läskigt många gånger, så man sov kanske inte den djupaste sömnen.

Hon växte allt mer och blev betydligt busigare. Hon skulle testa reglerna lite hit och dit. Som till exempel var det jättekul att börja plocka upp sprutorna och springa omkring med dem i munnen, försöka smaka på knappar till TV:ns fjärrkontroll och en massa mer bus. Men inte förrän nu så kände vi att vi behövde namnge henne och vi visste inte riktigt vad vi skulle kalla henne eftersom hon under denna tid blev kallad antingen Lillan, Vilddjuret eller Maja, när pappa råka säga fel. Jag kände att hon var så lik sin mamma, och min pappa kallade henne redan Maja så var det det hon fick heta, men med ett ”y” i namnet för att skilja på dem lite extra. Några av hennes favoritsaker som liten var att bli kliad, att ligga på rygg och kana sig fram med stöd av något över sig (detta var även ett sätt att visa att hon var hungrig).

Under året fick hon följa med på en massa olika saker eftersom hon fortfarande behövde mycket tillsyn så var hon med på min student och på en massa kalas, tills vi började mer och mer vänja henne vid sin bur som hon tillslut sov i om nätterna. Eftersom jag för det mesta har haft deguhanar, så har hon inte fått någon kompis. Vi är lite rädda att hon kanske inte heller passar med en kompis, då hon är lite mer speciell än mina andra djur. Dock ska vi skaffa sällskap till henne så fort vi hittar någon passande partner eller tjejkompis. Än så länge får hon springa minst en gång om dagen ute i vardagsrummet och sen älskar hon att småtjafsa med vår andra hona i buren bredvid som sitter ihop med hennes pappa.

po
Bilden är tagen av Johanna Hornstrand