Degu som husdjur

I denna artikel går vi igenom några viktiga aspekter man bör ha vetskap om innan man skaffar degus. Små gnagare är idag väldigt tillgängliga för allmänheten och det är inte ovanligt att impulsköp av dessa djur förekommer. Som människor har vi dock en moralisk plikt att ta reda på så mycket som möjligt om en art innan vi införskaffar den för att kunna ge våra djur ett så lyckligt och hälsosamt liv som möjligt.

 

Att köpa degu

När du besitter kunskapen som krävs för att ta hand om degus och det är dags att köpa dina första djur vill du givetvis försäkra dig om att de är friska och välmående. För att på bästa sätt göra detta bör du leta reda på en seriös uppfödare som för stamtavla och sjukdomshistoria i tidigare led. Det kan vara frestande att köpa degus från en zoobutik men där stöter man ofta på ett antal problem. För det första så får man sällan veta var djuret ursprungligen kommer ifrån eller om det ens var avsiktligt framavlat eller resultatet av en tjuvparning. Det innebär att även om degun är frisk vid inköp så kan den bära på genetiska sjukdomar som uppenbarar sig senare. För det andra så är det inte alltid säkert att du får korrekt information. Fall har förekommit där zoobutiker har felkönat djur och sålt en individ av varje kön under löftet att bägge är av samma kön. Detta leder givetvis till tjuvparningar och i värsta fall, om djuren skulle vara besläktade, incest.

 

Livet med degus

Degus är väldigt sociala djur och ska enligt lag hållas minst två och två. De trivs dock bäst i grupper om minst tre individer eftersom att de är utpräglade flockdjur. När de hålls i grupper beter de sig som i det fria, till exempel genom att tvätta varandra, ta hand om varandras ungar samt söka föda och bygga bo tillsammans. Oftast sover hela flocken tillsammans i en så kallad ”deguhög”. Detta sociala beteendemönster speglas även i hur degun beter sig gentemot sina människor. Den blir ofta väldigt tam och tycker om att hanteras. Degun är även smart och har lätt att lära sig tricks, till exempel att komma på inkallning.

I jämförelse med andra gnagare luktar det väldigt lite, om ens något, om degun. Den är väldigt renlig av sig och har oftast utvalda ställen buren där den uträttar sina behov. Degun funkar ofta bra som husdjur hos pälsallergiker. Se dock till att besöka någon som har degus innan du skaffar egna för att se om det funkar. Även om degus är lättskötta så är de små och ömtåliga och därför inte lämpliga för mindre barn. En bra startålder för ett barn att skaffa degus är 13 år. Det är dock alltid föräldrarna som ansvarar för djuren tills det att barnet blivit myndigt.

Att äga degus medför mer planering vid till exempel resor då de behöver daglig tillsyn. Är man hemifrån i mer än ett dygn behöver man därför någon som kan passa dem.

Foto: Estrellado´s Sofia Gilljam

Skötsel

Degun ska precis som alla andra djur ha nytt och fräscht vatten dagligen, gärna i vattenflaska. Den ska även ha fri tillgång på hö samt en giva torrfoder om dagen. Eftersom att degun tvättar sig i sand ska den även ha ett sandbad med finkornig sand i buren. Den allra bästa sanden är chinchillasand som finns att köpa i de flesta zoobutiker. Det är viktigt att man kollar att sandbadet är fräscht dagligen då degun även tenderar att använda det som toalett. Hur ofta buren behövs städas finns det ingen regel för utan det beror helt på hur många degus man har på hur stor yta. Vi rekommenderar att man som minst städar buren en gång i veckan men det allra bästa är givetvis att städa den dagligen. Tänk att ju oftare du städar desto kortare tid tar det!

Det är viktigt att man dagligen kollar hur deguna mår, läs mer om hur allmäntillståndet bör vara härDegun är liksom andra bytesdjur bra på att dölja att den mår dåligt så det gäller att vara uppmärksam. Vikten är en bra indikation på hälsan och vi rekommenderar att man väger sina vuxna degus minst en gång i månaden. Yngre och äldre individer bör vägas en gång i veckan. Tänk på att vikten är individuell – vad som är optimal vikt för en degu kan vara övervikt för en annan och vice versa. Därför är det bra att anteckna varje vägning för att få en god överblick över varje individs viktkurva.

Foto: Emelie Engwall

 

Aktivering

Degun är ett aktivt och energiskt djur som lätt blir uttråkat. En uttråkad degu utvecklar lätt stereotypa beteenden som till exempel gallerbitning. Därför är det viktigt att buren är minst lika stor (helst större) som lagen kräver. Buren bör även innehålla så mycket aktivering och berikning som möjligt. Ett hamsterhjul är ett måste. Detta ska vara minst 28 cm i diameter och vara gjort i trä eller metall för att vara lämpligt för en degu. Färska grenar är en bra berikning då degun dels gnager på och dels klättrar på dem. Dessa tas helst från rönn och äppelträd. Innan du lägger in grenarna i buren måste du skölja av dem samt ta bort eventuella bär och frukter. Då degus snabbt tröttnar på sin omgivning är det viktigt att möblera om i buren ofta.

En mycket uppskattad berikning är toarullar. Du kan till exempel hänga upp en rulle i taket av buren. Degun kommer kämpa för att få bort pappret från rullen och sedan boa med det. Även tomma toarullar funkar bra. Lägg något gott i mitten och vik in kanterna så får degun jobba lite för att komma åt det goda!

Födosök är ett naturligt beteende hos alla djur och är lätt att efterhärma i fångenskap. Du kan till exempel strö ut maten över burgolvet eller gömma den i en stor hög spån. Dina degus kommer vara fullt sysselsatta med att leta och gräva efter maten!

Degun uppskattar även att få komma ut ur buren, gärna en gång om dagen. Se till att säkra ytan innan du släpper ut dina djur genom att ta bort sladdar och annat som kan vara farligt för dem. Att låta dem springa lösa i ett rum i en timme är ett ypperligt sätt för dem att göra av med överskottsenergi!

Foto: Emelie Engwall

 

Vid bråk

Alla degus kan börja bråka. Oftast är det lindriga, ofarliga bråk men även extrema fall kan förekomma. Så hur vet man när åtgärder måste vidtas? Jo, den enda gången du ska sära på en grupp är när de rycker päls eller biter varandra så illa att någon börjar blöda. Det är normalt att degus uppvisar dominansbeteenden och vid dessa fall är det viktigt att inte sära på dem. Sådana beteenden är normala och förekommer hos de flesta flocklevande djur för att etablera eller förändra rangordningen. Dessa beteenden kan yttra sig i till exempel urinmarkering på andra individer, boxning och skrik. Om du särar på en grupp vid dominansbeteende måste du börja om med introduceringen när du sätter ihop gruppen igen.